Familjen Kaos

Vi hade en jättemysig helt men jag inser verkligen hur bra jag trivs här på landet.

 

Igår firade vi Albins 10-årsdag här hemma. 

Han blev såklart väckt av skönsång (nåja, nån form av sång var det i alla fall) och frukost på sängen. 

På kvällen blev det pannkaksmiddag och glasskalas med grannarna. 

Albin fick ju köpa presenter när vi var i stan så det blev inte så många paket att öppna men han var nöjd med dagen. 

Idag har han varit på bumm för att kolla vikt och blodtryck bland annat. Han hade gått ner ett kilo (vilket jag tycker låter mycket). Jag tycker ändå han har ätit okej under de här veckorna. I morgon ska han  höja dosen på medicinen. Han har ätit medicin i två veckor nu och vi märker helt klart skillnad på framför allt humöret. Han får inte lika många utbrott och framför allt så är utbrotten inte lika långa och inte lika kraftiga. Jätteskönt för alla inblandade. Hur det är med koncentrationen i skolan vet jag inte riktigt än. De har inte riktigt sett någon skillnad där. 

Han fick även melatonin utskrivet för att förhoppningsvis få lättare att komma till ro på kvällarna. Vi får se hur det funkar men det vore ju väldigt härligt om nattningarna kan ta lite kortare tid. Han tycker själv det är jobbigt att det är så svårt att komma till ro, men vi känner också att vi behöver den där lilla stunden för oss själva på kvällen. Att hinna och orka prata med varandra så vi inte tappar bort varandra i allt kaos.