Stark
Man måste verkligen vara stark för att vara arbetslös.
Man ska klara av den psykiska pressen av att inte ha en fast inkomst (om man anmäler sig som arbetslös i början av oktober kan pengarna komma i mitten av februari)
Man ska klara av att tänka positivt trots att man inte får någon respons få ansökningar som man skickar in.
När man fått komma på intervju ska man gå och vänta på att få ett svar (hoppas, hoppas, hoppas de vill ha mig!)
Man kan inte planera för man har ingen aning om vad som händer nästa vecka, eller nästa månad.
Men det absolut jobbigaste med att vara arbetslös måste ändå vara a-kassan...
Herregud vad det ska fyllas i papper till höger och vänster och sen skickas de tillbaka för att de är fel i fyllda. När man sen tror att allt ska vara rätt så är det fel i alla fall, och inte för att man själv gör fel utan för att a-kassan tar för givet att om man jobbar halvtid så jobbar man 4 timmar varje dag måndag - fredag. Undrar om det var därför de höjde avgiften till a-kassan, för att omkostnaderna kring varje ärende var så stora?
Kanske att alla som ansöker om a-kassa skulle kallas till en utbildning i hur a-kassekorten ska fyllas i och hur a-kassan räknar?
Hoppas att Andreas får ett fast jobb nu, så han slipper fler turer med a-kassan och att ingen av oss någonsin behöver ha med a-kassan att göra i framtiden.