Det kunde blivit väldigt tokigt...

Denna morgon började som de flesta andra, Albin ville gå upp och titta på tv och ha lite mjölk.
Efter att ha snoozat lite gick jag upp, hade ju bara mig själv att tänka på...
Klär på mig och sätter på lite mascara på mina trötta ögon. Lite alvedon för att ta hand om huvudvärken som jag vaknade med. Sen är jag redo att gå till jobbet.

Ska bara säga hejdå till Andreas och barnen innan jag går. Tittar efter Andreas på toaletten men han var inte där. Han var ingenstans i hela lägenheten. Jag letade och ropade och hann till och med tänka tanken att han kanske gått ut till bilen för att hämta något innan jag inser att han redan åkt till jobbet.


Det är alltså JAG som ska ta med barnen till dagis.
OJ!
Ringer jobbet och talar om att jag kommer bli lite sen och sätter fart.
Fram med kläder till barnen. Alva kommer snabbt och är otroligt samarbetsvillig och har snart på sig alla kläder, får ögondroppe och lins.
Albin är inte lika glad över att behöva stressa iväg, han vill titta färdigt på "Jake och piraterna" men jag lyckas snabbt förklara för honom att vi har bråttom och även han är väldigt snabb med att få på sig kläderna.
Vi går ut och båda barnen får sitta i vagnen och jag småjoggar nästan hela vägen till dagis.
När jag inser att jag ska lämna barnen är klockan 7:25.
När vi kommer till dagis (som också är mitt jobb) är klockan 7:48.
Det måste väl nästan vara rekord?