Idag har småtrollen åkt skidor på riktigt, med lift och allt. Efter första åket ville Albin åka liften själv. Han provade och det gick bra en bit, sen ramlade han och fick åka med mig sista biten upp. Vi åkte några åk sen tog vi fikapaus med bullar och varm (snarare ljummen) choklad. Efter fikapausen tog vi oss bort till stora backen och åkte den. Alva började bli riktigt trött och orkade knappt åka ner. Albin ville åka mer så jag och Alva gick in och väntade på grabbarna. Jag hade fruktansvärt ont i fötterna ochville bara ta av mig pjäxorna, men skorna var ju i bilen. Andreas ville åka ett sista åk själv så Albin kom in till oss och vi köpte lite choklad att mumsa på. Efter en stund gör vi oss i ordning för att gå ut och möta Andreas och både Albin och Alva går i förväg. Jag ropar åt dem att stanna men de lyssnar inte. När jag fått med mig allt och kommer ut möts jag av Alva i trappen. Andreas har precis kommit men Albin syns inte till. Jag ropar på honom - inget svar. Ropar flera gånger och går tillbaka in och tittar - ingen Albin. Jag tittar ner mot vattnet och trycker snabbt undan obehagskänslan som genast dyker upp. Flera människor uppmärkssammar vårt ropande oxh hjälper till att leta. Jag är precis på väg fram till luckan där man köper liftkort för att be om hjälp när jag ser Albin komma gående. Ni som haft turen att aldrig tappa bort ert barn har aldrig heller fått uppleva den känsla av lättnad och lycka man känner när det borttappade barnet är tillbaka. Albin hade varit på väg upp till bilen. När han inte såg Andreas där ute trodde Albin att han redan gått till bilen så han började gå dit. På väg hem somnade två trötta småtroll och jag njöt av vara utan pjäxor. Vi stannade till vid Coop och gjorde en snabb veckohandling. När vi kom hem körde jag igång med middagen, tacopaj, och efter middagen blev det bad och nattning av Alva. Jag masserade hennes ben och satte på lugn musik. Skulle gärna somna så själv. Vi skulle ha åkt till kyrkogården idag men tiden rann ifrån oss, som vanligt. Vi gjorde lite fint och tände ljus hemma istället. Idag är det 10 år sen pappa gick bort. Saknar honom. Saknar att ha en pappa och en morfar till mina barn mer än i himmlen. Sörjer att han aldrig hann träffa Andreas och småtrollen. Han skulle ha tyckt väldigt mycket om dem.
Efter fikapausen tog vi oss bort till stora backen och åkte den. Alva började bli riktigt trött och orkade knappt åka ner. Albin ville åka mer så jag och Alva gick in och väntade på grabbarna. Jag hade fruktansvärt ont i fötterna ochville bara ta av mig pjäxorna, men skorna var ju i bilen. Andreas ville åka ett sista åk själv så Albin kom in till oss och vi köpte lite choklad att mumsa på. Efter en stund gör vi oss i ordning för att gå ut och möta Andreas och både Albin och Alva går i förväg. Jag ropar åt dem att stanna men de lyssnar inte. När jag fått med mig allt och kommer ut möts jag av Alva i trappen. Andreas har precis kommit men Albin syns inte till. Jag ropar på honom - inget svar. Ropar flera gånger och går tillbaka in och tittar - ingen Albin. Jag tittar ner mot vattnet och trycker snabbt undan obehagskänslan som genast dyker upp. Flera människor uppmärkssammar vårt ropande oxh hjälper till att leta. Jag är precis på väg fram till luckan där man köper liftkort för att be om hjälp när jag ser Albin komma gående. Ni som haft turen att aldrig tappa bort ert barn har aldrig heller fått uppleva den känsla av lättnad och lycka man känner när det borttappade barnet är tillbaka. Albin hade varit på väg upp till bilen. När han inte såg Andreas där ute trodde Albin att han redan gått till bilen så han började gå dit. På väg hem somnade två trötta småtroll och jag njöt av vara utan pjäxor. Vi stannade till vid Coop och gjorde en snabb veckohandling. När vi kom hem körde jag igång med middagen, tacopaj, och efter middagen blev det bad och nattning av Alva. Jag masserade hennes ben och satte på lugn musik. Skulle gärna somna så själv. Vi skulle ha åkt till kyrkogården idag men tiden rann ifrån oss, som vanligt. Vi gjorde lite fint och tände ljus hemma istället. Idag är det 10 år sen pappa gick bort. Saknar honom. Saknar att ha en pappa och en morfar till mina barn mer än i himmlen. Sörjer att han aldrig hann träffa Andreas och småtrollen. Han skulle ha tyckt väldigt mycket om dem. 