27 januari
Jag satt i personalrummet och planerade lektioner när mobilen ringde.
Det var mamma som ringde. Inget konstigt med det, vi brukar höras var och varannan dag och gjorde så även för nio år sedan.
Det konstiga var hur mamma lät och att hon frågade om jag satt ner.
Hon ringde för att berätta att min älskade pappa hade gått bort.
Kan inte riktigt förstå att det är nio år sedan.
Men visst, jag har ju hunnit träffa en fantastisk man och har utökat barnaskaran med två underbara ungar. Jag är alldeles säker på att pappa hade älskat dem alla och jag sörjer att han inte fick träffa dem.
Albin är så härlig för han pratar om morfar precis som om det var någon han träffar ganska ofta. Det gör mig glad och gör minnet av honom väldigt levande.
Nu ska jag tända ett ljus för min fina pappa.
Jag skall gå genom tysta skyar,
genom hav av stjärnors ljus
och vandra i vita nätter
tills jag funnit min faders hus.
Jag skall klappa sakta på porten
där ingen mer går ut
och jag skall sjunga av glädje
som jag aldrig sjöng förut.
Dan Andersson
Jag vet precis hur du känner! Min far gick också bort för några år sedag. Jag är så glad att jag slapp det samtalet. Den dagen han dog satt jag där med honom och höll honom i hans hand... Den dagen tyckte jag att det kändes fruktansvärt jobbigt att vara där MEN idag är jag sååå otroligt tacksam att jag var där!! Saknaden försvinner aldrig!
Jag skickar en stoooor kram till dig!!!