Vänskap

Det här med vänskap är jag antagligen inte så värst bra på. Jag har inte riktigt lagt ner tid på att klura ut varför men jag tror att det handlar en del om stolthet och att jag, när jag blir sårad, har jäkligt svårt att förlåta och gå vidare. Det är i alla fall det jag kan komma fram till i en snabb analys. 

Jag har full förståelse för att man kan tycka att det är jobbigt att umgås med min familj. Jag är också tacksam över att få umgås med vänner utan familjen ibland. Men när jag har en vän som helt plötsligt väljer bort min familj och enbart vill umgås vi två... då gör det lite för ont. 
Det här hände ju för länge sen men det revs upp igen häromdagen när hon hörde av sig och ville säga hur hon kände. Hon saknade det vi hade och det gör jag också. Bara det att vi saknar olika saker. Jag saknar umgänget vi hade familjevis och såklart även det som vi två hade. Medan hon endast saknar det hon och jag hade. Återigen... 
Det gör ont! 



Tack och lov finns det vänner som vill hänga med familjen Kaos och jag är så tacksam över att ni finns i våra liv ❤